Finns det något vackrare än svartvita fotografier vars motiv föreställer pojkar och flickor klädda i randiga tröjor, med snedlugg över ögonen och en cigarett mellan fylliga läppar. Bilden av det franska, det konstnärliga och det sköra. I de här bilderna dricker de vin i mörka barer, diskuterar politik, och viftar med händerna så röken från cigaretten mellan fingrarna bildar cirklar i luften.
Jag sparar bild efter bild i en mapp på datorn döpt till inspiration. I den ryms pojkar och flickor med mystiska leenden och uppror i blicken. Svartvita gränder med dolda budskap, gränder de äger med sin självsäkerhet och sitt självklara sätt att vara.
Drömmen om den jag vill vara, ryms i en mapp döpt till inspiration.
Mappens bilder bli till datorns skrivbord, var femte minut växlar bilderna på skärmen. Nya ansikten och scener i en timmes tid tills det börjar om igen. Under tiden klickar jag mig in på olika klädsidor, söker efter en randig tröja, vit och blå ska den vara, vit med blå ränder, breda ränder men inte för breda. Efter envist sökande hittar jag den, den perfekta tröjan som ska göra mig lycklig. Med den kommer jag se avslappnat självsäker och konstnärlig ut, lite franskt mystisk, utan att behöva röka.
Jag röker inte. fotografimänniskor får inte lungcancer eller rökhosta, och deras kläder börjar inte lukta. Dessutom skulle astman försämras av rökning, också något de slipper oroa sig för, de svartvita ungdomarna. Hur luftrören täpps till och svullnar upp, hur lungornas väggar pressas samman och det känns som att försöka dra in luft genom ett sugrör.
Efter en timmes drömmande slår jag ihop datorn, reser mig upp från köksbordet och vispar mjölk till andra koppen kaffe. Min kära fru har gjort kaffe i hela bodumkannan, men bara hunnit dricka en kopp innan hon var tvungen att bege sig till jobbet, så tre koppar blir kvar till mig. Under tiden mjölken blir varm diskar jag upp efter frukosten. Bilden på tröjan fyller mina tankar, bilden på intrycken jag kommer ge. Mjölken kokar över och jag lyfter bort kastrullen från plattan, struntar i resten av disken för stunden och fördjupar mig i skolböckerna istället.
Lagom till att jag ska gå kommer jag på disken igen, med tio minuter kvar tills jag ska vara i skolan diskar jag upp det sista, torkar av diskbänken och viker ihop den ursköljda mjölkkartongen. Fem minuter kvar, granskar min bild i hallspegeln, bakom mig är sovrumsdörren stängd så inte katten ska ta sig in. Jag är så trött på mina kläder, drar lite i kjolen och nyper mig i sidan, det är svårt att få tag i något men nyper jag med hela handen får jag tag i en stor valk, inga hudveck här inte. Jag har ett helt bildäck runt magen, ett bildäck bara jag kan se.
Efter en sista blick på min spegelbild lämnar jag lägenheten och cyklar till skolan. Spårvagnen följer mig fram till korsningen sen går vi skilda vägar. Jag svänger av mot skolan, fem minuter tog det att cykla och jag kommer fram precis. Är först i min grupp, trots att jag nästan är lite sen är jag först, jag vet det här, därför jag kan stå framför spegeln och bedöma lite extra på morgonen, jag får alltid vänta på min grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar